2018-02-13

Om Moderaternas parodiska Göteborgsfilm

- Jag hoppas att vi inte kommer att göra samma sak igen, säger Moderaternas kommunikationschef Hampus Knutsson och menar att bilderna på en brinnande bil i Vancouver i en film om Göteborg var ett problematiskt grepp i ett medielandskap präglat av desinformation och fejkade nyheter. Därmed tar han sin partikollega biträdande kommunalrådet Hampus Magnusson i Göteborg ordentligt i örat, eftersom Hampus Magnusson med liv och lust i Studio Ett igår försvarade just denna felaktiga bildpublicering: Ah, vi har ju beställt den här filmen av vår byrå. Vi kan ju inte tända eld på bilar själva. (...) Det här förändrar inte trovärdigheten det minsta.

Det är bra att Moderaterna centralt reagerar på Göteborgsmoderaternas parodiska svartmålning av Göteborg, eller åtminstone på bildsättningen av densamma. Det är faktiskt svårt att hålla sig för skratt när man tittar på Göteborgsfilmen. Beskrivningen av en fjärran guldålder är så verklighetsfrånvänd att Weiron i ottan framstår som en stillsam sanningssägare (tipstack till Viktor Barth-Kron). Under denna så kallade guldålder styrdes staden av Socialdemokraterna, och den tidens moderater hade sannerligen en något annorlunda bild av hur idylliskt tillståndet i staden då var än den bild som filmen nu förmedlar.

Ulf Kristersson har efterlyst en mer vuxen samtalston i politiken. För den inställningen förtjänar har respekt. Men för att hans ord ska vinna trovärdighet måste den typ av propagandafilmer som Göteborgsmoderaterna tagit fram och åtminstone fram till igår försvarat reduceras till undantaget som bekräftar regeln. 
*
Som sann supporter till IFK Göteborg stör jag mig också på att det i den textade versionen av filmen påstås att vi "spelade med" i Uefa-cupen två gånger. Nej, det var inte så att IFK Göteborg spelade med i Uefa-cupen två gånger. IFK Göteborg vann Uefa-cupen - två gånger. Att ingen från Moderaterna (som har haft tid på sig sedan i september då filmen presenterades) reagerat på denna uppenbara förminskning av IFK Göteborgs prestation och förmått korrigera felet säger väl en hel del om med vilken grad av seriositet filmen är producerad. 

Jag kommenterar Göteborgsfilmen här och här.

1 kommentar:

Anonym sa...

Som Göteborgare sen 1960 har jag genom mitt arbete nära kunnat följa kommunalpolitiken och kommunalpolitiker i Göteborg. Och eftersom jag (numera) är partipolitiskt oberoende har jag inget behov av att vara partimegafon för varken höger eller vänster. Göteborg har aldrig varit och kommer inte att vara en idyll. Segregation har alltid funnits och kommer alltid att finnas, inte minst i Göteborg. I början av 60-talet fanns de fattiga i stans centrala delar: Haga, Annedal, Olivedal, Masthugget, Olskroken. I slutet av 60-talet inleddes miljonprogrammet. S styrde Göteborg. De stadsdelar jag nämnde jämnades med marken. De nya stadsdelarna i ytterområdena befolkades med tidigare centrumbor och arbetskraftsinvandrare, inte minst från Finland, I det nya centrum flyttade mer välbeställda in. De flesta som bodde i de rivna husen hade inte råd. Kranskommunerna byggde till skillnad från Göteborg många småhus vilket medförde att många välbeställda (med hög skattekraft) barnfamiljer flyttade ut. "Det gör inget, för de är inte vårt folk (läs väljare)", sa ett S-kommunalråd till mig. Så 60- och 70.talen var inga idyller.Inte minst skapade det problem när Göteborgs stolthet - förutom SKF och Volvo - varvsindustrin slogs ut pga konkurrens från Asien.
I slutet av 80-talet, början av 90-talet blev jag och mina arbetskamrater alltmer bekymrade över den ökande segregationen och de problem den medförde för de som bodde i det som numera kallas utsatta och särskilt utsatta stadsdelar. Men vi vann inget politiskt gehör, varken från höger eller vänster. Om de problem vi såg då skulle vara verkligheten idag skulle nog både höger och vänster säga att vi har löst problemen med utsatta och särskilt utsatta områdena. Så mycket har faktiskt situationen förvärrats, vilket bl a illustreras av de senaste dagarnas larm om framför allt jihadistisk extremism. Men det innebär naturligtvis inte att Göteborg står inför sin undergång. De som bor i t ex Vasastan, Örgryte, Hovås eller Långedrag drabbas ju inte särskilt mycket.
Moderaternas valfilm är liksom alla valfilmer en politisk pamflett med måttlig verklighetskontakt. Men kritiken mot den är illavarslande för den kommande valrörelsen. Den stora mediala frågan har blivit att bilbränderna illustreras men en bild från Vancouver. Det är naturligtvis att skjuta sig själv i foten med tanke på nivån på nivån på den politiska diskussionen (som inte sällan illustreras också på denna blogg). Förvånande med tanke på att SD illustrerade sina bilbränder med en bild från Indien. Mindre förvånande med tanke på den arrogans som utmärker ett par ledande moderater i Göteborg. Men så lyckades motståndarna avleda från sakfrågan. I stället kunde de illustrerat med bilder från min stadsdel som varken är utsatt eller särskilt utsatt. I höstas totalförstördes 3 bilar och 50 rökskadades när en brand anlades i ett P-garage. Ingen greps. Året innan totalförstördes 6 bilar som disponerades av kommunen. Naturligtvis greps ingen heller här, men polisens teori var att det var en hämndaktion för någon upplevd oförrätt. (1998 var antalet insatser mot anlagda bilbränder i Sverige 0,04 per 1000 invånare. 2015 - senaste tillgänglig uppgift - var det 0,14.)
LO har också gjort en film inför valrörelsen. Den har kritiserats för att bara visa vita människor, vilket ju är sant. Men den idyll som LO vill ge sken av är minst lika verklighetsfrämmande som moderaternas. Vem har då det största ansvaret för Göteborgs utveckling de senaste kvartsseklet? Ja, socialdemokraterna har styrt oavbrutet i 24 år tack vare eller pga en borgerlighet med svaga företrädare.
Klas Bengtsson