2017-02-13

Förtrycket i Iran döljs av billig slagordspolitik

I helgen utbröt en våldsam debatt om det var rätt eller fel av handelsminister Ann Linde och övriga kvinnliga svenska deltagare att bära slöja i samband med regeringsbesöket i Iran.

Frågan är inte busenkel, och förtjänar en nyanserad diskussion. Slöjan väcker alltid känslor. Den kan vara ett uttryck för religionsfrihet, mångkultur och kvinnors rätt att klä sig som de vill. Slöjan kan också vara ett uttryck för kvinnors underordning och förtryckande patriarkala maktstrukturer. Det är inte alltid enkelt eller möjligt att skilja det ena från det andra.

Svagheten i argumentation hos dem som kritiserat slöjbärandet är bland annat att de inte på ett övertygande sätt lyckats formulera vad den svenska delegationen borde ha gjort i stället. Skulle regeringen ha vägrat att åka till Iran överhuvudtaget? Själv tror jag sällan på isolering som politisk strategi och jag ser inte hur uteblivna besök skulle bidra till att stärka kvinnors ställning i Iran. Skulle Sverige sänt en delegation bestående endast av manliga representanter? Nej, det skulle väl i så fall bara förstärka bilden i Iran av att politik och affärer är manliga angelägenheter. Skulle de svenska kvinnliga delegaterna när de väl var på plats ha genomfört en manifestation och tagit av sig/vägrat bära slöjorna? Tja, kanske det. Men i så fall hade man brutit mot iransk lag, och frågan är om det hade varit gynnsamt för den goda saken. Jag är i alla fall inte övertygad om att en sådan manifestation hade underlättat för Sverige att bidra till demokrati och stärkande av kvinnors ställning i Iran.

Jag är nyfiken på om andra kvinnliga ledare från USA eller Europa hanterat sitautionen annorlunda. I så fall får ni gärna tipsa mig.

Frågan är svår. Jag tillhör dem som i slöjdebatten brukar ha som utgångspunkt att varje kvinna ska få klä sig som hon vill. Hur mycket "ville" de svenska kvinnliga delegaterna bära slöja och hur mycket anpassade de sig till den partiarkala maktordningen i Iran?

Dessa frågor hade förtjänat en nyanserad diskussion. I stället fick vi se Liberalernas partiledare Jan Björklund, samtidigt som han kritiserade den svenska regeringen, dela bilder på Twitter föreställandes Storbritanniens premiärminister Theresa May som utan slöja förde samtal med Irans premiärminister Hassan Rouhani. Det Jan Björklund - medvetet eller omedvetet - däremot undanhöll sina följare var att bilden på Theresa May och ayatollah Khameini var tagen i FN-byggnaden i New York och inte i Iran. I New York hade naturligtvis inte heller de svenska kvinnliga representanterna burit slöja.

Jan Björklund har heller inte - vad jag har sett - kommenterat bilderna på hans dåvarande regeringskollega biståndsminister Gunilla Carlsson (M) som 2012 bar slöja i samband med att hon besökte Somalia i syfte att utveckla det svenska biståndet till landet. Jan Björklunds selektiva kritik urholkar tyvärr hans trovärdighet i sakfrågan.

Foto: Maria Sjöqvist

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är mycket svår. Förtrycket tar sig brutala uttrycksformer. I sin årsrapport 2016 skrev Amnesty: Myndigheterna inskränkte kraftigt yttrandefriheten, föreningsfriheten och mötesfriheten, och grep och fängslade journalister, människorättsförsvarare, fackligt aktiva och andra oliktänkande på vaga och alltför generella anklagelser. Tortyr och andra former av misshandel av fångar var fortsatt vanligt och kunde utföras utan risk för efterräkningar (...) Kvinnor och medlemmar av etniska och religiösa minoriteter utsattes för omfattande diskriminering, både i lagstiftningen och i praktiken. Myndigheterna verkställde grymma bestraffningar, som berövande av synen, stympning och spöstraff. Domstolar avkunnade dödsdomar för en rad olika brott; många fångar, däribland minst fyra ungdomsbrottslingar, avrättades.

Hur vi bäst bekämpar förtrycket i Iran är en oerhört viktig fråga. Debatten om hur vi bäst går till väga bör föras i annan form än genom billig slagordspolitik.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Att oppositionen tar chansen och kritiserar världens första feministiska regering och antyder att de legitimerar kvinnoförtryck upprör inte mig. Övertoner är numera det normala i det politiska spelet. Inte heller upprör det mig att Linde m fl bar slöja i Iran. Mullorna bryr sig naturligtvis inte. Men money talks. Handelsavtalen med Iran gynnar naturligtvis den iranska ekonomin liksom den svenska. Så nu kan vi sitta med rena händer och se på hur Iran köper vapen från Ryssland för att förtrycka sitt folk och hota andra länder i mellanöstern.
Nej, vill vi bekämpa kvinnoförtryck under islams mantel är det effektivare att stödja opinionsbildare som Pegkul, Gadban, Kakabaveh m fl. Det borde inte vara en så svår fråga, ens för Ulf. Dock har jag aldrig sett honom göra det. Kanske har jag missat?
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Ulf, du hade haft helt rätt om det varit en vanlig regerings delegation. Men så var inte fallet. Det var en delegation från världens första feministiska regering, som tillika regerar i en humanitär stormakt. Med en sådan värdegrund och sådana prioriteringar borde mänskliga rättigheter gå före handelsavtal, och civilkurage att protestera mot slöjlagen borde gå före diplomatiskt protokoll.

Vad borde Ann Linde ha gjort i stället? Helt klart borde hon ha tagit av sig slöjan i solidaritet med Irans kvinnor och i protest mot Irans könsapartheid. Att hon därmed skulle bryta mot iransk lag är irrelevant eller tom positivt - dels ånjuter hon diplomatisk immunitet, dels skulle hennes lagbrott bara förstärka effekten av protesten.

Ett ännu bättre alternativ hade naturligtvis varit om delegationen inte rest till Iran över huvudtaget. Jämför till exempel USA och västblockets bojkott av OS i Moskva 1980 eller västvärldens diplomatiska bojkott mot Österrike under Kurt Waldheims ämbetstid som president.

Anonym sa...

I Iran gäller väl tchador. Tror dock som K.B. skriver, mullorna bryr sig nog inte. Business is business. Hade varit ett bra tillfälle att visa hur fria kvinnor inte underkastar sig men ändå kan klä sig med modesti.

Anonym sa...

Sverige är en humanitär stormakt. Sveriges regering har goda relationer med Iran, vilket gynnar näringslivet och därmed fler arbetstillfällen. Sveriges regering har mycket kylslagna relationer med Israels högerregering.

Iran vill att Israel inte ska finnas.

Gör Sveriges regering rätt beträffande Iran och Israel? Jag tycker det och jag tror att regeringspartierna kommer att tjäna på det i nästa val.
Mark Twain

Anonym sa...

PS
Det är naturligtvis lätt för oppositionen att försöka ta poäng på huckleriet i Iran. Men det är faktiskt intressantare vad iranska kvinnokämpar tycker. De värdesätter det stora kvinnliga inslaget i delegationen, en starkare markering än några tygstycken. Läs The Guardien https://www.theguardian.com/.../iranian-president...
DS
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Ja om det bara vore i Iran. Tyvärr gör ju politiker likadant i Sverige.
Kjell Eriksson